ont

Nu har det snart gått fyra månader sen du lämnade mig.
Det känns verkligen som att du bara lämnade mig i sticket, jag kan inte förstå hur du kunde tillåta det att hända..
Det ända jag har kvar som kan komma dig nära på något vis är bilderna på dig. Jag önskar att vi hade mera tid tillsammans än 20 år.. Jag önskar att jag tog vara på tiden så mycket bättre än vad de känns som att jag har gjort. Jag önskar att jag verkligen gjorde klart för dig hur mycket du betyder för mig egentligen. Jag kunde verkligen klara alla mina motgångar om du bara va där. Jag vet att du gjorde mig så stark. Vart är min stöttepelare nu, vart är min styrka och vart är min stora förebild nu? allt det där var ju du!!!!!!!!
Jag önskar att du åtminstone kunde ha en chans, en chans att överleva, en chans att kunna försöka kämpa för ditt liv, för oss, för mig.
Jag längtar så tills jag får se dig igen, tills jag får känna dig igen.
Jag saknar till och med att tjaffsa med dig, jag saknar ditt otroliga tjat som kunde nöta hål i huvet på mig. och nu erkänner jag att din slovenska sallad är fan bättre än min, fast du har liiiiite för mkt olja i..

Jag längtar så mycket att du kan inte ana, jag saknar så mycket att det känns som om hela jag ska sprängas. Hjärnan värker. Hjärtat svider och bröstet är fylld med ett helt berg av sten, känslan i magen river snart sönder allt som finns.

Jag brukar spruta på mig din parfym ibland och blunda, då brukar jag inbilla mig själv att du bara står alldeles brevid mig. Det får mig att kämpa lite till och lite till..