Smärta!

Datumet idag är 16 juli..
Datumet och dagen som aldrig borde ha funnits är 14 maj.
Två månader och två dagar..
Åtta veckor och två dagar..

Smärtan som finns går inte att förklara, inte med ord, inte med kroppspråk och inte med chester..
Jag trodde aldrig att en människa skulle kunna ha så här ont.
Jag saknar dig så jag blir tokig... Jag har ont varje dag och jag önskar du kunde vara här och trösta mig, bara för en gång. Bara för en endaste gång..
Jag drömmer om dig ofta, då får jag träffa dig, äntligen. Jag drömmer att vi träffas, och jag blir så förvånad av att se dig, för du är ju död! Du berättar för mig så noga, att du är död men att du verkligen är kvar i oss.. Du är noga med att jag ska förstå vad du vill berätta. Jag är noga med att sakna dig..
Jag tänker på dig hela tiden, oavsätt vad det är.. Du hamnar alltid i samma spår som de jag tänker på. allt hamnar hos dig tillslut..
Jag kan inte fatta varför, hur du kunde tillåta det här.. Jag kan verkligen inte... Kämpade du ärligt lika hårt mot slutet? Du sa alltid till mig att det inte finns ett ord som säger "Jag kan inte".. Du sa alltid så när jag ville ge upp.. Men du då?! Är det nåt undantag för dig eller? Får du säga, "jag kan inte"..?
Jag antar att jag bara vill hitta någonting att skylla på... vad ska jag skylla? vem?
Dig? Jag kan inte göra det.. Jag vet att du skulle byta ut den här smärtan med mig om du bara kunde. Jag vet att du skulle ta över allt jag känner, bara om du kunde.. Jag vet att du är arg på dig själv för att du fått folk att må såhär..
Jag hatar livet! Fan!¨
Ibland är det som en röst i mig som säger "malin, va lugn, ni kommer ses snart"